Producentansvar innebär att producenter ansvarar för att samla in och ta omhand uttjänta produkter. Producentansvaret är ett politiskt styrmedel för att uppnå miljömålen. Tanken är att det ska motivera producenter att ta fram produkter som är mer resurssnåla, lättare att återvinna och inte innehåller miljöfarliga ämnen.

Vad innebär producentansvar för elektriska och elektroniska produkter - d.v.s. IT- och telekomprodukter - och vad ska man som producent göra för att uppfylla kraven?

Enligt förordning (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter ska företag som för in, och sätter dylika produkter på den svenska marknaden, anmäla sig och redovisa uppgifter till Naturvårdsverkets EE-register.

Exempel på ytterligare krav som ställs:

• Produkterna ska märkas med den överkorsade soptunnan samt uppgifter som gör att det går att identifiera den ansvariga producenten.
• Producenten ska vara med i ett insamlingssystem (gäller hushållsprodukter; producenter av icke-hushållsprodukter kan ha egna system).
• Ta hand om avfallet från sina produkter.
• Avsätta finansiella garantier (gäller hushållsprodukter).
• Upplysa och samråda.

Läs mer på naturvårdsverket.se

Vad innebär producentansvar för batterier och vad ska man som producent göra för att uppfylla dessa krav?

Batterier kan innehålla ämnen som påverkar vår miljö negativt. Därför är det viktigt att alla batterier samlas in. Sedan den 1 januari 2009 är det producentansvar på batterier i Sverige. Det innebär att producenter ska ta ansvar för att alla batterier som säljs också samlas in och återvinns.

Som producent ska du bl.a. göra följande:

• Anmäla dig och redovisa i Naturvårdsverkets EE och batteriregister
• Märka dina batterier
• Vara med i ett insamlingssystem
• Upplysa och informera

Läs mer på naturvårdsverket.se

Vad är EE- och Batteriregistret?

EE- och Batteriregistret hos Naturvårdsverket är till för de företag som tillverkar och/eller importerar och säljer elektriska och elektroniska produkter (EE) och/eller batterier i Sverige. Här ska företaget anmäla sig och redovisa efterfrågade uppgifter.

Läs mer på naturvårdsverket.se

Vem är, inom ramen för producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter, producent?

Du som tillverkar och säljer elektriska och elektroniska produkter.

• Du som för in och sedan säljer elektriska och elektroniska produkter .
• Du som säljer direkt till en användare i annat land i EU, om det inte finns en producent där som tar emot produkterna (så kallad distansförsäljning)
• EE-registret är även tillgängligt för producenter från andra EU-länder.

Producent är inte du som:

• endast är återförsäljare i Sverige, det vill säga inte tillverkar eller för in produkter själv
• endast är distributör (och inte för in)
• endast lånar, hyr eller leasar ut el-produkter

Källa: naturvårdsverket.se

Vem är, inom ramen för producentansvaret för batterier, producent?

Du som tillverkar och säljer eller överlåter batterier i Sverige

• Du som importerar och säljer eller överlåter batterier i Sverige
• EE- och batteriregistret är även tillgängligt för producenter från andra EU-länder.

Producent är inte du som:

• varken tillverkar eller importerar batterier själv, till exempel en återförsäljare av batterier
• lånar, hyr eller leasar ut batterier.

Källa: naturvårdsverket.se

Vad är El-kretsen och hur fungerar det?

El-Kretsen har funnits sedan 2001 och bildades av näringslivet för att omhänderta den elektronik som satts på marknaden. El-Kretsens uppgift är att hjälpa producenter att uppfylla lagstiftningen (förordningen om elektriska och elektroniska produkter, SFS 2005:209, 210 samt batteriförordningen, SFS 2008:834) genom att erbjuda ett rikstäckande insamlingssystem.

Vad innebär Elretur?

Producentansvaret för el-avfall infördes i Sverige redan 2001, samtidigt startade Elretur, ett samarbete mellan El-kretsen och kommunerna.

Samarbetet Elretur innebär att kommunerna ordnar bemannade mottagningsstationer, oftast vid återvinningscentraler, där hushållen kostnadsfritt får lämna sitt el-avfall.

El-Kretsen ordnar så att den mottagna uttjänta elektroniken hämtas och transporteras till en av El-Kretsen kontrakterad förbehandlare där förbehandling och återvinning sker på ett miljöriktigt sätt enligt gällande lagar.

Elretur omfattar både elektriska och elektroniska produkter samt bärbara batterier.

I förordningen om producentansvar (2005:209) står 23 § att det ska bedömas tillsammans med kommunerna vad som är ett lämpligt insamlingssystem. Sverige har 290 kommuner och något tusental producenter registrerade, därför är det effektivt att samordna diskussionerna. Läs mer på elkretsen.se
 

Finns det andra system än El-Kretsen i Sverige?

Ja, det gör det. Elektronikåtervinning i Sverige Ekonomisk Förening (EÅF) erbjuder elektronikbranschen kompletta återvinningslösningar. Tillsammans med medlemmar, leverantörer och övriga samhället arbetar de för att minimera de miljöeffekter och kostnader som är förknippade med uttjänta elektroniska produkter.

EÅF och El-Kretsen samarbetar och på så sätt täcker båda systemen in Sverige och kan erbjuda en hantering av producentansvaret.

Källa: elektronikåtervinning.com

Vilka lagar och regler gäller för återvinning och återbruk av uttjänt elektronik?

Följande bestämmelser reglerar producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter och hur el-avfallet ska hanteras:

• Förordningen (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter.
• Förordningen (2000:208) om producentansvar för glödlampor och vissa belysningsarmaturer (Förordningen (2005:210) om ändring i förordningen (2000:208) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter.)
• Förordningsmotiv till (2005:209).
• Avfallsförordningen (2001:1063).
• Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2008:14) om lämnande av uppgifter med anledning av producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter.
• Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2005:10) om förbehandling av avfall som utgörs av elektriska eller elektroniska produkter. (Trädde i kraft 1 januari 2006. Ersätter NFS 2001:8).
• Förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter.
• Lag (1985:206) om viten
• Förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken.
• Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2007:6) om finansiella garantier till 18 § förordningen (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter.
• WEEE-direktivet 2002/96/EG (WEEE-directive 2002/96/EC)
   

Källa: naturvårdsverket.se

Vilka lagar och regler gäller för insamling av batterier?

Batteriinsamlingen inom EU styrs av EG-direktiv 2006/66/EG. I Sverige införlivades direktivet genom en ny svensk batteriförordning som trädde i kraft den 1 januari 2009.
Följande bestämmelser reglerar producentansvaret för batterier:

• Förordningen (2008:834) om producentansvar för batterier.
• Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG om batterier

Den nya förordningen ersatte förordningen (1997:645) om batterier.

Källa: naturvårdsverket.se

Hur mycket återvanns i Sverige 2010?

Svenskarna är engagerade i sin elektronikåtervinning. Det samlas in mobiltelefoner, glödlampor, hårfönar, datorer, tv-apparater, spel och batterier. Under 2010 samlades det in hela 150 400 ton i Sverige. Det motsvarar ett resultat på 15,99 kg/invånare och är att jämföra med EU:s direktiv som ligger på 4 kg/invånare. Resultatet är en ökning med 1,39 % mot föregående år. I topp ligger Gotlands län tätt följt av Jämtland, Västmanland och Gävleborgs län som alla samlat in över 19 kg/invånare.

Snabb teknikutveckling gör att utbudet av små elprodukter ökar. Idag finns det elektronik i allt fler och nya produktgrupper. Om man bara ser till hårfönar så säljs det till exempel cirka 250 000 hårfönar per år och sammanlagt finns cirka 4-5 miljoner hårfönar i de svenska hemmen.

Läs mer under naturvårdsverket.se och elkretsen.se

Statistik från Naturvårdsverket visar att 38 tusen ton IT-, telekom och kontorsutrustning (kategori 3 enligt producentlagstiftningen), och 30 tusen ton hemutrustning som TV och video (kategori 4), rapporterats ha sålts i Sverige år 2009 av producenterna. Samma år samlades det in upp emot 31 tusen ton i kategori 3 och 39 tusen ton i kategori 4. Den högre siffran i kategori 4 avspeglar bl.a. teknikskiftet från ”tjocka skärmar” (CRT) till platta skärmar.